Ragdollens historia

Av Susanne Göransson 

 

En ny ras blir till

Ragdollrasens grundare heter Ann Baker. Hon var uppfödare av balines och perser i Riverside i Kalifornien, USA. På 60-talet avlade hon fram en helt ny kattras: ragdoll!

Ann började sitt avelsarbete mot en ny ras med att låna in en birmaliknande hankatt av sina grannar Pennels, för att para med en vit angorahona vid namn Josephine och fick då fram kattungen Daddy Warbucks.

Eftersom Daddy Warbucks far och mor var oregistrerade katter med okänd stam, så går det inte att komma längre bak i ragdollrasens historia än till den här tiden.

Daddy Warbucks parades tillbaka på sin mor Josephine och det resulterade i att Fugianna blev född.

Från Pennels fick Ann ytterligare en av Josephines döttrar, Buckwheat, att använda i sitt avelsprogram.

Josephine nämns inte mer efter den här perioden, men hennes avkommor kom att spela huvudrollen i utvecklandet av den nya rasen.

Daddy Warbucks, Fugianna, Kyoto och Tiki (kattungar efter Daddy Warbucks och Buckwheat) blev de allra första katterna av rasen ragdoll när de registrerades 1966.

Under åren 1964-1969 sålde inte Ann Baker några ragdolls till avel utan behöll avelskatterna för sin egen avel.

Eftersom kattungarna hon fick fram var så avslappnade när hon höll dem i famnen, så påminde de Ann om de i USA på den tiden så populära trasdockorna ”Raggedy Ann” och ”Raggedy Andy”, därför kallade hon den nya rasen för RAGDOLL. Hon valde stamnamnet Raggedy Ann till sitt katteri.

 

”The dark side & The light side”

Ann Baker trodde starkt på vikten av att ha ett bra avelsprogram i sin utveckling av den nya rasen, för att i möjligaste mån begränsa inaveln och göra genpoolen så stor som möjligt. Därför utvecklade hon avelsprogrammet med ”the light side” och ”the dark side”. Det här hade ingenting att göra med färgen på katterna.

Ann beskrev katterna från ”the light side” som katter med lite längre nosar och lite större, spetsigare öron, likt balinesen. Enligt henne var dessa katter underbara som sällskapskatter då de hade bättre temperament än katterna från ”the dark side”.

Katterna från ”the dark side” verkade vara mer mot Himalayan (colorpoint perser). Himalayan hade bredare huvud, mindre öron och en kraftigare kropp.

För att få den perfekta ragdoll-looken behövde man, enligt Anne, para en katt från ”the light side” med en katt från ”the dark side”.

 

Franchising av ragdollaveln

Ann startade 1971 IRCA (International Ragdoll Cat Association) för att behålla kontrollen över rasen och det ökande antalet ragdolluppfödare. Hon varumärkesskyddade även namnet Ragdoll, och kunde därmed ta ut mer avgifter av sina uppfödare.

Nästa steg för henne var att försöka kontrollera rasen och aveln via franchising. Ann trodde att hon kunde tjäna pengar från det här systemet i resten av sitt liv. Där var många villkor i hennes kontrakt, som var hela 8 sidor långt. Kontraktet reglerade bla hur mycket en uppfödare behövde betala till henne för varje kattunge som föddes, hur många katterier som tilläts per stat, hur många uppfödare som fick avla på ragdoll utomlands etc.

Ann slutade sin franchising efter att endast ha infört den i 2 stater, pga att advokatkostnaderna blev för dyra. Hennes franchising behövde också inrättas separat i varje stat, vilket skulle kostat stora summor pengar.

 

Denny och Laura Dayton

Tidningen ”The Los Angeles Times” publicerade en kort artikel om den nya kattrasen i slutet på 60-talet, och en man som hette Denny Dayton blev intresserad. När han och hans fru Laura åkte till Ann Baker och såg ragdollkatter för första gången, blev de helt sålda på rasen och beslöt sig för att köpa ett avelspar.

1969 sålde Ann Baker sitt första avelspar till Denny och Laura Dayton, vilka valde stamnamnet Blossom Time till sitt katteri.

1974 annonserade Denny i ”The Los Angeles Times” och snart nog kunde paret inte bemöta den enorma efterfrågan på ragdolls.

Vid sin marknadsföring av ragdoll hade Ann Baker beskrivit rasen som katter vilka inte kunde känna smärta, inte hade någon försvarsinstinkt och att de slappnade av och hängde lealösa i ägarnas armar.

Hon hade också visningar hemma i sitt katteri, där hon tog inträde så folk fick komma och titta på den nya rasen.

Daytons ville visa och presentera ragdollkatterna till den breda allmänheten på kattutställningar och där låta folk uppleva rasen, men Ann motsatte sig detta.

Denny Dayton kom att betyda mycket för ragdollrasen, han var den förste att göra upp ett stamträd för ragdoll, om jag ska nämna något av allt det han gjort för rasen. 1982 avslutade paret Deyton sin 13-åriga karriär som ragdolluppfödare.

 

Blanche Herman

1972 blev Blanche Herman intresserad av rasen ragdoll. 1973 köpte hon sitt första avelspar från Ann Baker.

Ann sålde sina avelskatter parvis till uppfödare, en hona och en hane. Blanche betalade 3500 USD för katterna och ytterligare 1500 USD för franschise, vilket var oerhört mycket pengar  för katter på den tiden. Senare köpte hon ytterligare 4 ragdolls och hennes katteri Ragtime var ett faktum.

1974 mötte hon Daytons. Snart insåg hon att framtiden för rasen låg hos Daytons och inte längre hos Ann Baker.

Blanche blev väldigt aktiv inom Ragdoll Society (numera the Ragdoll Fanciers Club.)

Hon ställde senare ut sina katter i flera olika förbund, när rasen blev godkänd i de olika förbunden.

Många av dagens ragdollkatter har Ragtime i sina linjer.

 

Ann Baker's strid mot godkännandet

Gruppen av ragdolluppfödare växte och de ville få ragdollen godkänd i de olika kattförbunden. Ann däremot menade att ragdollen inte hörde hemma på utställning och hon ville inte ha rasen godkänd i förbunden, vilket kan ha haft att göra med att hon själv ville bibehålla kontrollen över rasen hon avlat fram.

Från början fanns det endast en rasstandard skriven för varianten mitted. Det berodde på att Ann trodde att det bara skulle bli mitted ragdolls som skulle bestå i aveln och att de andra två varianterna skulle vara helt bortavlade och försvinna efter 7 generationer.

Men efter den 8:e generationen ragdolls såg uppfödarna att de andra varianterna fortsatt fanns kvar.

Vid den här tiden kallade Ann colorpointen för ”black-legged”, bicoloren för ”white-legged” och mitted kallade hon för just ”mitted”.

Då uppfödarna inte tyckte att de här benämningarna lät bra i standarden och för utställning, så valde man benämningarna bicolor, mitted och colorpoint i stället. Ann tog strid emot detta också och menade att eftersom det är hon som utvecklat rasen så är det endast hon som kan bestämma över ragdollens framtid.    

Oenigheten mellan Ann Baker och de andra uppfödarna växte. Det gick så långt att flera av uppfödarna fick nog, de gick samman om att få ragdollen godkänd i samtliga förbund och i alla tre varianterna.

Denny Dayton bjöd in alla uppfödarna till att mötas och diskutera ideer, de var 7 uppfödare på mötet. En advokat anlitades för att allt skulle bli juridiskt rätt så att framtida problem skulle kunna undvikas och uppfödarna få ro att fortsätta föda upp sina älskade ragdolls. Ann Baker inbjöds också, men hon svarade inte.

Året 1975 bildades den första ragdollklubben ”Ragdoll Society” (numera the Ragdoll Fanciers Club.) Syftet med Ragdoll Society var att få de tre varianterna godkända i samtliga förbund, att utbyta erfarenheter kring genetik, att marknadsföra rasen och att samtala om rasens vidareutveckling. Ett av målen för klubben var även att publicera en tidning med information för ragdollägare.

Inför godkännandet av varianterna bicolor och colorpoint behövde Ragdoll Society skriva två nya standarder. Ann opponerade sig kraftfullt mot detta. Hon började lämna in stämningsansökningar. Ju mer Ann förlorade kontrollen över ragdollen, desto hårdare stred hon mot RCF och Daytons.

Ragdoll blev till slut godkänd som ras i samtliga förbund, trots att rasens grundare Ann Baker stridit så hårt emot godkännandena.

 

Första stegen på Europeisk mark

En siamesuppfödare i England, Pat Brownsell och hennes vän Lulu Rowley blev intresserade av den nya rasen. De fick kontakt med Daytons och fick information om rasen, och rasens stamträd samt boken ”The Lovable Ragdoll” som är skriven av Laura Dayton och år 1982 blev Blossom-Time Lad, RAG n 03, och Blossom-Time Lass, RAG b 04, de första katterna av rasen ragdoll att sätta tassarna på europeisk mark.

Blossom-Time Prim, RAG n 03, och Blossom-Time Proper, RAG b 03, kom därefter till England.

Lulu ställde ut sina ragdolls i London. BBC gav de första ragdollkatterna i landet en halvtimmes sändningstid och snart klarade inte Lulu att möta den enorma efterfrågan på ragdollkatter längre, varför ytterligare 6 katter flögs in i landet, och senare ännu fler.

Prim och Proper åkte till Pat Brownsell med katteriet Patriarca. Många ragdolls i Europa har Patriarca i sina linjer.  Härifrån hittade ragdollrasen sin väg in i Europa.

 

Godkännandet i FiFE

1991 blev ragdoll fullt godkänd i FiFE, i varianten bicolor och i de traditionella färgerna brun, blå, choklad och lila.

Colorpoint godkändes som variant 1997 och mitted 1998.

Inte förrän 2005 blev färgerna röd, creme, sköldpadd och tabbyvarianterna godkända, efter hårt arbete av några få uppfödare, bla Marian Groenendijk.

Den senaste ändringen i ragdollens rasstandard  i FiFE gjordes år 2011.

 

Ragdollen i Sverige

I oktober 1991 importerades den första avelskatten till Sverige från England, Such Fun Misty Night, importerad av Maria Staaf.

1992 bildades Sveriges första rasring för ragdoll, Ragdollklubben, som sedan dess jobbat för rasen. Under åren har det bildats flera raringar för ragdoll och som mest fanns det 4 rasringar för ragdoll i Sverige samtidigt, varav två fortfarande är aktiva; Ragdollklubben och Scandinavian Ragdoll Club, den senare bildades år 2002.
Ragdollrasen blev väldigt populär även här i Sverige, den växte snabbt från 3 st registrerade ragdoll år 1992 i SVERAK till 2491 st år 2020.    

Ragdoll har sedan många år tillbaka varit den mest populära kattrasen i Sverige, en härlig ras som toppat registreringsstatistiken i SVERAK år efter år!

Vår fina ♥ TESLA ♥ som föddes hos oss  2023 - och visst finns det likheter med Ann Bakers KYOTO (en av de fyra allra första registrerade ragdollkatterna), även fast det gått 57 år sedan Kyoto föddes! (Se första bilden här i artikeln.)

 

Källor: Ragdoll Historical Society, History & Development of the Ragdoll Breed, Ragdoll History The beginning, Ragdoll History Early Years, Ragdoll History 1969-1975, Ragdoll History 1976-1980, Ragdoll History 1981-1985, Early UK Ragdoll History, Ragdoll Fanciers Club International Ragdoll History, sverak.se